Allt oftare ägnade han sig åt ord
på det viset att han skrev upp
de ord han egentligen
inte kände sig hemma med.
Han hade dem på mobilen:
ådagalägga,anfäktelse, grämelse,
okuvlig, eklatant, försmådd, frivol,
obscen...

Men han sa han kände dem
som han tyckte sig känna sig själv
dvs tvärsäkert
utan drömmens galna avslöjanden
om att han ännu
befann sig mitt i dimman
på avsevärt avstånd från det tvärsäkra

När han klädde av sig
ibland för att sova
ibland för att älska med sig själv
eller med någon
där bredvid
var det på samma sätt

För varje plagg blev han tystare och tystare
så att som naken
förmådde han inte få ett ord
över sina främmande läppar

Det kändes tryggt och skönt
att tysta sig själv så totalt
att verkligen hålla käften
bara krypa in i självet
jaget
skalet
eller vad det nu var han var
som vingklippt fågelunge

Där inuti
fungerade andningen
utan uppehåll
utan tvekan:

Att bli

Få vara