Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


941.ROMAN:Mörka hörn i din själ.Del.III k.11

k.11 I radien av kon - en kurva.

Rygg mot rygg stod de och
deras oroliga ögon kikade åt
tunnelns båda håll.

Rycka på näsborrarna, den Första
kastade ur sig.
«Vi drar remmen. SE! En brytning
=objekt/subjekt=i spillror.»

"Ja...Det verkar som det finns
en mask i dubbelporten!", svarade
den Andre långdraget.

Den Första igen, «Någon springer
runt oss. Jogging borde nu sätta
oss=på=tonnage=skuggor.»

"I ojämnheter är det lätt att
placera kommatecken...Det kan
hjälpa till att skingra illusioner.",
svarade den Andre.

Den Första svarade eftertänksamt,
«Hmm...börjar kommatecken från en
punkt eller från noll=Korslinjen=
glider därvarthär...Det är VEM som
talar från vilken punkt...»,och
tystnade.

Spända tankar ryckte i ansikts-
musklerna. Hans ögon flimrade som
eldgnistor. Han vände sitt huvud
abrupt mot sin partner och viskade
kraftfullt passionerat.
«Ordning städar upp allt. Medan en
röra bjuder till otroliga flygningar.»

Av en sådan säkring ryste den Andre
en aning. Han anmärkte frågande.
"Tanken är elastisk, men är den alltid
töÖöjbar?"

Misstänksamma blickar från den Första
brände partner som en tändsticka.

«Åh, du! Gräver du ner dig i tvivel? Nu
kommer du få veta att Blodets Saliga
Tunga är inte bara illusion!» ,stänkte
den Förste ut i samma andetag.

Driven av partnerns äventyrliga fantasi
betonade den Andre ivrigt.
"Om tillgivenheten skakar rättfärdiga
världen, då den indikerar den DRAG i de
första raderna!"

«Ja, lejon i skuggorna och PUMA på
väggarna.» ,svarade den Förste och
avslutade sitt tal, «Så att hat inte
ska slukar dig, kasta det på en annan
sida...Och nu... är det dags att jogga
till kurvan, där #nödskräp# kompletterar
oss!»

De rusade vidare genom tunnelngången.
Reflektioner från pannlamporna hoppade i
mörkret som en delad MÅNSKÄRA.
===
Den namnlösa öppnade ögonlocken
och klippans spricka stack i hennes
pupiller.

“Entrén är delad!”, utbrast hon och
skyndade på att tränga sig in djupgapet.

Gående nära stenmuren tänkte hon.
“Mörkret skiljer*Tomhet*från #tomhet#
där framme är två skyndande skuggor...
det är kanske de men jag behöver inte
dem...än. Vad är för ljudvågor skrapar
i mina öron...och VEMS BLICK genomborrar
mig ända in till benet!?”,frågade hon
sig och vred upp sitt huvud.

i ETT SJUBEKT-OBJEKT_ stirrade på henne
Tre par glasaktiga ögon...
===
Skuggans ögon som om skottgluggar
uttryckte samma tanke.
¤ Nåväl, Vi flyger över dem...¤

f.f...ps...tbc...




Prosa (Roman) av Lollitta VIP
Läst 118 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-03-26 15:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lollitta
Lollitta VIP