Nordisk skog. Så är det tänkt att mina nytvättade kläder ska dofta. Tall, gran, vilda bär, några björkar och darrande aspar - det är vad jag föreställer mig ska möta mina sinnen när jag viker in min rena tvätt.
Men ack, de doftar sällan av det tvättmedel jag, med omsorg, valt ut.

Likt en stafettpinne lämnas några droppar tvättmedel kvar för nästa tvättare i den gemensamma tvättstugan. Varje gång jag kommer upp med min tvätt till lägenheten, luktar den olika. För det mesta är doften behaglig, men ett udda antal gånger alltför frän och kemisk.
En av dessa mer "kemiska" gånger övervägde jag till och med att låta den rena tvätten ta några varv till i maskinen, då lukten av medel var så frän att det stack i näsa och ögon på mig. Av miljöskäl (och av lathet..) valde jag dock att låta bli.

Det här måste ju innebära att någon annans kläder, möjligtvis, doftar av mitt tvättmedel? Kanske borde jag sätta en lapp på tvättmedelsfacket nästa gång: Varsågod, hoppas du gillar doften av skog!

Nåväl, jag får nog ändå glädjas åt att min tvätt åtminstone inte osar av en okänd grannes svettunkna strumpor..