Veckans uppgift är att ta mig ut ur min ångestbubbla. Sätter mig framför datorn igen. Dagarna är som alla andra just nu, de flyter ihop till en namnlös massa. Jag tänker på vad jag åt till middag igår eller var det måndags? Måste äta mer fibrer.

Morgonmöte, det här kommer dra ut på tiden. Mina armar börjar klia igen och jag känner en växande frustration. Möte på morgonen, vems idé var det egentligen? Någon har glömt att stänga av sin mick och den håller på att explodera av en tung utandning. Lungorna drar ihop sig lite och jag känner mig inträngd som i ett hörn. Varför har vi ett möte på morgonen? Öppnar Twitter och blir dränkt av hormonella åsikter till höger och vänster, en flykt ut på landet kanske skulle vara något.

Jag har fått övningar, räkna till tio och andas ut, nja inte riktigt. Kontrollerad andning: in genom näsan och ut genom munnen. ”Out with the bad air in with the good” som Closeau skulle säga. Men jag känner mig mest som Dreyfus nedtryckt i gräset på gränsen till sammanbrott. Det har gått 30 minuter och vi är förbi punkt tre på dagordningen, Excel verkar strula, vad står de olika flikarna för? ”Out with the bad air, in with the good” Åh herrejävlar vad jag hatar morgonmöten