Jag vill berätta - det var en gång…
äntligen dags för den hundraåriga sagokonferensen.
De goda häxorna från väst och öst flyger med vinden.
Trollen har en stor delegation och älvorna följer med.
De eldsprutande drakarna ställer till med stor oreda.
Påminns om brandfaran, att inte sitta nära sprinklern.
Magikernas högste ledare tar upp den viktiga frågan:
- Det råder olycka i människornas värld, svält och krig.
Katastrofer och galna despoter plågar befolkningen.
Vi måste göra något åt detta och hjälpa till.
De osaliga andarna tappar nästan andan av ilska
- Det är inte vårt bekymmer, vi har nog med våra.
Vampyrernas väktare viskar sinsemellan:
- Blod och död, det ju vår melodi.
De uråldriga jättarna påminner:
- Så har det alltid varit, intet är nytt under solen.
Vättarnas lilla grupp gnyr lite tyst:
- Men skogarna, skogarna, de är ju våra hem.
Man beslutar att genomföra en omröstning.
Skall man låta ondskan förgöra hela världen?
Mötet beslutar att människorna äger sitt eget öde.
Om världen går under, så är det så det måste bli.
Men minsta lilla älvan ropar med sin spröda röst:
- Men tänk på barnen. Om de dör, då dör även vi!
Så alla deltagarna tänker om och enas om det rätta.
Alla behöver fler sagor, drömmar och goda tankar.
Hos barnen lever ännu hoppet, framtiden är möjlig.
Magins och fantasins tid är inte förbi.

Epilog
I oredan efteråt glömmer man att boka nästa möte.
Den som lever om hundra år får se hur det blir...