jag ångas ut  
över vattenyta
speglar ångest
till tidens slut

jag droppar ned
över paraplyer
möter frånstötande
en värld så sned

jag singlar fram
över fältens frost
utstår anpassningen
plogas över en karm

jag dricker dagg
och spottar is
inser sambanden
till mej du känner agg

jag flyter in
och rinner iväg
jag förstår mitt väsen
min ytspännings sinn 

du dricker mej 
jag släcker törst i dej 
Jag är vattnen
där alltet speglar sej