... fortsättning från gårdagen...

... tro ... tro på människor och visa att också du är en att tro på... utan vänner och medmänniskor blir vi ensamma... bjud in, slå en signal eller sänd en hälsning till någon du inte hört av på ett tag... kanske människor tror mer på varandra om de får bevis och livstecken... ibland tror människor på sånt som inte finns så varför inte tro på det som finns... förära dina nära och kära med ditt bästa jag idag... 

... "Hjärtat i Juleås skog"...

... en stor skara hade nu anlänt Åbergets gruva... men det såg väldigt mörkt ut... vättarna protesterade och hade sänt sina mannar för att beskydda gruvans ingång... därför kunde inte forskningsgruppen ta sig in... Anders och Gunnar kallade till möte med Vättarna... nu ville de veta vad som var så speciellt med Åbergets inre... Vättarnas talman Oskar försökte förklara... enligt sägnen sägs det att hela berget kommer att förintas om man rör dess inre... Oskar var bestämd med att man inte fick ta malmen eller mineralen som fanns där... Åbergets inre har en kraft som bevarar balansen i naturen och ger vatten och ett bördigt landskap till djur och folk... Anders och Gunnar förstod men ville ändå få lov att ta reda på mer... men Oskar stod på sig... om ni försöker att gå in i gruvan igen, nu när vi äntligen fått ut Turmalintrollen, då kommer vi att spränga igen gruvschaktet!...

... Anders och Gunnar kallade sina mannar till sig och beordrade alla att vända tillbaka till Juleå... Tomtefar stod tillsammans med Staffan och de tolv fålarna och språkade om fålarnas magiska krafter... Tomtefar upptäckte att hans skägg växt ut igen på bara några sekunder, precis då hördes en otrolig smäll... alla rusade omkring i panik och sökte skydd... nu stod det en plym av svart rök mot himlen och det luktade krut... fålarna hade skingrats och skrämts iväg... nu stod de alla där bedövade av smällen... Vättarna tågade upp mot det igenstängda gruvschaktet och ställde sig på vakt... precis då började magiska saker att ske... alla började sväva för en kort stund, för att sedan med en duns nå marken... alla tittade häpet på varandra... de svävade upp igen och for ned med en duns... det var som en puls... Staffan tyckte det var som hjärtslag...

... Åberget hade inte sett så ståtligt ut på århundraden som nu... sprängmolnet skingrade sig och det blev liksom ett ljust skimmer kring Åbergets topp... det sprakade och knastrade för fullt och en skimrande stråle sköt ut ur bergets högsta topp... nu var alla både rädda och förundrade... vad var det för krafter som släppts lös och vad skulle nu ske... ja det ni är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

... fortsättning imorgon kl:10.30...