Jag vill nu skriva till dig och berätta

Hur glad jag är över att ha dig hos mig

Den ständiga följeslagaren i mitt liv

För du har gett mig erfarenheter

Som jag annars aldrig hade fått uppleva

Vänner som jag annars aldrig hade mött

Visst har det funnits tillfällen i mitt liv

Då din närvaro varit jobbig och smärtsam

Men det är samtidigt dessa erfarenheter

Jag har att tacka för min inre styrka

Den som får mig att fortsätta kämpa

Viljan i att bevisa för dem som inte förstår

Att klokheten inte sitter i en diagnos

Utan det är något vi lär oss under livets gång

För det är inte du kära funktionshinder

Som fått mig att gråta i nattens mörker

Av rädsla för att någon skall få se min smärta

Utan det är alla de som aldrig fanns

För mig när jag sökte min identitet

Det är de som aldrig såg mig

När jag som mest behövde bli sedd för

Den jag verkligen var och fortfarande är

Utan de såg bara en förkortning

Som de aldrig lärde sig uttala korrekt

Eftersom deras kunskap baserades

På okunskap och rädsla för allt det

Som inte passade i normen *normal*

Vilken norm är det egentligen att följa

När det i grunden bara är en lös illusion

Av ett monotont samhälle utan liv

Där vi tydligen skall agera som robotar

I ett förutbestämt mönster och sammanhang

Nej tacka vet jag dig kära funktionshinder

Du som har lärt mig så mycket mer än det

Vi kan läsa oss till inom skolans väggar

För du ska veta att jag känner mig stolt

Över att inte vara stöpt till *normal*

Och den smärta och det tvivel jag idag

Bär på när det gäller mitt eget värde

Har okunskapens bärare på sitt samvete

Eftersom de aldrig vågade ställa frågan

Som jag vet att de alla bar på de åren

Är du dum i huvudet är du cp

Och idag har de redan glömt sin undran

Men för mig har den outtalade frågan

Etsat sig fast och blivit en plågoande

Som vill få mig att tappa tron på att

Jag är lika mycket värd för den jag är

För det är så mycket smärtsammare

Att bära på svaret till en outtalad fråga

Än att få berätta hur det verkligen är

Men jag vet att min tid skall komma

Då jag en gång för alla ska vinna över okunskapens

Smärtsamma tvivel och vänners svek

Med den värme och styrka du skänker min själ

Ja kära funktionshinder du ska ha tack för allt

Du har berikat mitt liv med genom åren

För de erfarenheter och livserfarenhet

Du för all framtid har gett mig

En inre styrka som ingen kan rubba

Hur mycket jag än kommer tvivla på mig själv

Så av hela mitt hjärta jag nu säger

TACK