Tanken går ofta till Biscayabukten.

Men den här gången såg  jag en viss sorts landskap. Det finns på Iberiska halvön. I ett naturprogram på tv trädde det fram i all sin något karga men dock paradoxalt nog fylliga prakt.

Vincent van Gogh skulle ha gillat detta, sade jag högt till mig själv.

I detta iberiska landskap rörde sig panterlon. En oerhört vacker varelse. Lyckligtvis har den återhämtat sig efter att ha varit akut utrotningshotad. Här har människan för en gångs skull gjort en välgärning.

Det var det där landskapet. 

Jag minns filmen om van Gogh, som jag lånade på biblioteket en gång. Den fascinerade mig. Han var missförstådd, utstött men en mästare. Tänk att hans bror trodde på honom in i det sista. Trots allt. En ynnest.

Det iberiska landskapet bredde ut sig. Som gjort för Vincents pensel och palett.

Den iberiska halvön. Glöm för all del inte Andorra och Gibraltar! Två favoriter. Som jag ofta tjatar om.

Minns en gång när jag klättrade över en grind. Det var fest på gården i Strömsbro. Jag kände festgeneralen. Min fråga var: "Finns det plats för en fattig poet?", eller något i den stilen. Det fanns det. Också en ynnest...

Då ville jag komma kladdig av bokstäver, från livet i min poetkammare, precis som Vincent, Dali och de andra grabbarna var kladdiga av färg. Stolt över mitt hantverk ville jag komma och dra mitt strå till stacken.

Emellertid är det så i vissa sammanhang, att man ska vara lite lagom annorlunda och excentrisk. Det får inte gå överstyr, så att man t ex sprudlar, porlar eller något annat farligt. Ty då blir man ett hot. De fina i kanten skruvar på sig och undrar vad gubben gör här...

Men det har runnit mycket vatten under broarna i Gävle sedan dess. Och jag vet hur gävleborna är. Även om det givetvis finns undantag. Min stolthet har de dock aldrig kunnat ta ifrån mig, hur mycket de än grimaserat, nickat menande, flinat överlägset eller vad det nu än är de tagit sig för med för att markera sitt missnöje.

Inga jämförelser i övrigt, men man lyckades aldrig heller knäcka Vincent. Visst, han dog ung. Relativt ung. Men han bibehöll kamplusten. Trotset. 

I tv-soffan satt jag och önskade in van Gogh i det där iberiska landskapet, som liksom flödade av solsken och färg.

Drömmen om att få stå på Gibraltar då? Den har jag skildrat på annan plats.

LARZ GUSTAFSSON 12/3 2023