En klagande röst från Klarakvarteren

Den lever vidare i poesin

En agande tröst som är mycket mer än

den tröttsamma trombonen med sordin

Du hör ingenting; alltihopa är rivet

Då är det där ditt sinne drar sin gräns

Men rösten ville blåsa som storm mitt i livet

och leka så det både hörs och känns

En klagande röst från kvarteren i Klara

Kvarter som finns på film, som finns på bild

Mer påtaglig än den kan ingen röstresurs vara

Så tordönsdundrande men ändå mild

Och vill du inte höra, så låt det bara vara

Det här är inte någon allmänning

Om du är lite skeptisk, så kan du le som Sara

Minns Lots fru, hon som blev en fornlämning

LARZ GUSTAFSSON 5/5 2023