Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Utlämnad

Jag står framför skrivbordet och tummar på min mössa.
Där sitter han i sin uniform med pappren framför sig,
känner han inte igen mig ? vi bodde ju grannar.
Han tittar upp, är bara i tjugofemårsåldern men har
redan två guldstreck på axlarna.
”Alexander Gould” säger han, ”vi känner ju varandra.”
Jag nickar, han tittar på judestjärnan på min slitna kavaj,
tar upp en pärm från skrivbordet och bläddrar.
”Ni blir tillfälligt arbetsplacerad på en fabrik i Westfahlen”
säger han och ger mig ett papper med instruktioner.
”Din mamma var ofta hos oss och drack kaffe, ibland var du med,
”minns du det?” sade jag och försöker fånga hans blick.
Han tittar på mig med stålgrå ögon,
tar sin penna och bockar av mig på sin lista.
Nästa säger han och vinkar fram mannen bakom mig.






Prosa (100-ordare) av Kungskobran VIP
Läst 104 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2023-05-15 10:34



Bookmark and Share


  Anya VIP
Bra om Andra världskrigets fasor. Tänker på Imre Kertész debutroman Mannen utan öde.
2023-05-18

  MaLo VIP
Väl skildrat exempel på hur skrämmande lite historia och relationer kan betyda.

2023-05-18

  Blomma-Stjärna VIP
bra skrivet om hur människor underordnar sig makten
bortser från medmänsklighet
och anger/utlämnar varandra
- rysande aktuellt ännu, tyvärr!
2023-05-16

  Max Poisé VIP
Den skapade tankar! Tack för detta!
2023-05-15

  Marita Ohlquist VIP
En bra och tankeväckande text, som scener ur en rysare.
2023-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP