Sanningen är alltid oförskämd
sa Strindberg

Nog är det så

Levda erfarenheter
sagda i klarspråk passar illa i
salonger, kontor, klubbar, partyn,
ja alla miljöer som kräver
puts och förfining

Kalla en spade för spade
och du möter snörpmunnar
och skrämselhicka bland
ängslighetsakrobaterna

Förställning som en dygd
det är så man känner igen
gåsmarschens folk, kälkborgarna,
alla de där som bryr sig om saker
som mingel, att passa in, hierarkier,
chefer, kolleger, grannar, så till
den milda grad att de stympar
själslivet sitt och gör sig
till perukstockar

Vilken gemenskap är
värd det offret, när
man ändå måste
se sig i spegeln
varje dag?

Vad vill man se,
en mensch eller
en tam apa som
gör konster på
beställning?

Hör hur de låter,
de tomma ordens
omedvetna evangelister,
ständigt pågående kafferep
om ingentingsaker

Käftkvarnen måste mala
trendting, oförargligheter,
teveserier, vardagshändelser

Kluckande höns
förspiller liv mot
trivselfascismens
tapetfond

Pavlovs hundar
springer på betingning
efter senaste skvallret,
det som är i ropet

Vad måste man
tycka idag?

Vart blåser vinden
i morgon?

Förr Katekesen
präst och patron

Nu Genus
strunt utan pardon

Ismernas stafett
löper omlopp men
somt består

Lagom
på ena axeln

Jante
på den andra

Skandalskrivarens eld
gör rent hus i reklamens
tidevarv: ljuget och flosklerna
dunstar som maneter
i Saharaöknen