Jag skriver inte under

oavsett vad som skrivs

Visst kan jag få rivet skinn

men jag trivs när jag rivs

Lagstiftningen är en sak

och moralen en annan sak

Ett delar sig i två, sa Mao

och det är inte en fråga om smak

Jag kommer att revoltera

Jag kommer att resa ragg

Jag kommer att protestera

Jag kommer att hysa agg

Det är min självklara rätt i

ett land som kallar sig fritt

Så jag ställer mig upp när

PK-maffian säger: "Sitt!"

LARZ GUSTAFSSON 17/8 2023

Tanken att motsatser går att förena får mig att tänka på den filosofiska diskussion som tog plats i Kinas kommunistiska parti på 60-talet. En sida företrädd av Yang Hsien-chen intog ståndpunkten att Två förenas till Ett; socialism och kapitalism kunde förenas och samexistera. Den andra falangen, där Mao ingick, hävdade att Ett delar sig i Två. Mao beskrev det som att "lagen om motsättningarna i tingen, det vill säga lagen om motsatsernas enhet, är den materialistiska dialektikens grundlag [...] allting delar sig i två". Utan motsättningar skulle således ingenting existera. Ett delar sig i Två kan vara ett sätt lära sig tänka dialektiskt och känna igen, demaskera och analysera motsatsförhållanden. Arbetarklassen och borgarklassen är en sådan motsättning. "Den ena av de två varandra motsatta sidorna måste vara den viktigaste och den andra sekundär", föreskrev Mao. Det är här det blir väsentligt att som socialist inta ett praktiskt underifrånperspektiv. Flera motsättningar kan vara sammanknutna som en trasslig väv, man får då börja med huvudmotsättningen. Klasskampen mellan kapitalister och arbetssäljare är en sådan huvudmotsättning på global nivå, där ett delas i två.

(Ur CLARTÉ)