jag står vid din sida
sträcker ut min hand
jag finns här med dig  
ser dig och känner med dig

sorgen, smärtan som flödar över
hjärtat som vill brista av förtvivlan

du tror inte alltid på det
att du är önskad och älskad
för såren efter de hårda åren
minnena av smärtan flyttade inte ut

vi ska lära oss att leva  
med allt vi inuti bär...
när du vandrar ensamma minns 
där finns en vän som bryr sig

du som kan visa kärlek till din vän
stötta den som glömt att se
att livet är just i denna stund
för vi alla glömmer
fast vi inte vill glömma

det är ej emot någon
bara glömskans garn
kanske en affekt - eller smitta
ett nödvändigt ont för att leva

den som binds hårt vid dået
av de dårar som dårat sig
man kan inte freda sig emot  
"traumaminnesfloden" som sköljer över

så minns du som kan att
vi behöver påminna varandra
om att vi duger och är bra
det är tungt när man glömmer
att man duger varje dag

du duger som Den Du Är!  
sträcka eller ta emot en utsträckt hand! 
alla kan vi när vi tror på oss själva!