när man går i
frivillig inre exil
för att slippa höra
jantetungor i plural

inkrökta lokala
angelägenheter:
ankdammens
algansamling

breda dialekter
fattiga på ord

skvaller,
småstadsfascismens
torktumlaranda som
luktar gammalt
diskvatten

frivillig inre exil
för att slippa höra
kallpratet vid disken
där de byter klyschor
med varandra i samma
frekvenser som kornas
fyrmagade idisslande:
ett organiskt förlopp
utan tankemödor

pompösa borgare:
här är minsann jag
med min alldeles
egen lilla butik så
jag måste vara nåt
alldeles extra!

golfgubbar
snorkfröknar
moderater
styrelser
klubbar
BMW

lattemorsor,
alltså småstadens
Hollywoodfruar,
går mest och
drar barnvagn

ätteläggen deras
får lära sig att
fnysa åt hemlösa
och tiggare från
tidig ålder, av
föräldrar som
tagit miljonlån

normerande
nepotism:
bankfarsor
bollkalle
tennis

nämnder
föreningar
ordförande
det finns
alltid en
ordförande

du måste
snurra runt
i nåt av deras
hamsterhjul,
älska deras by

annars avskyr
de dig ner på
fibernivå

frivillig inre exil
enligt samurajens
beslutsamhet

hellre byracka än
deras cirkuspudel