Jag minns P.O
han sa, om sitt äldreboende
att han såg förvåning i ögonen
på vårdarna som sa: God morgon!
"Ja minsann", skrockade han för sig själv
"Jag lever än"

Han gick ut själv
och när det var vackert väder
stannade han till och pratade med människor
på torget, mellan salustånden
och vid bänkarna intill konsthallen
- minst ett år levde han än...

Lördag kväll njöt han i sin gungstol
smuttande på ett glas blodrött vin
då blev han så varm i hjärtat
och värmen spred sig
till kroppens alla lemmar
- äntligen varma fötter

Han satte på sin favorit CD
the Buena Vista Social Club
och gungade bort all oro
medan Omara Portuondo
- hela världens lilla fästmö -
inbjöd honom till Ubunto

Tårna pekade upp och ned
huvudet nickade
bröstet öppnades upp
magen höjdes och sänktes
och ett litet leende i mungiporna
ackompanjerade glimten i ögonvrån