På promenad som ensam, bildad herre
ser man sig gärna såsom gammal gå.
Trots stegens tyngd när dagarna blir färre

vill man om möjligt flera dagar få
att kunna lugnt få lunka, såsom gamla
farbröder gick och som var vanligt då.

Tilltala mötande utan att svamla,
i lämplig huvudbonad, ytterrock,
rejäla skodon för att inte ramla

(som är en risk, om man är lite tjock)
omklädd vill jag farbroderligt flanera
i ensamhet utanför flamsets flock

för att om kunskap kunna reflektera.
Till mången äldre herres promenad
finns ett förvisso intill yttermera;

att kunna gå som farbror, gör en glad!