(Något förläget framsatt; den motbjudande sorgen
som blir kravlös i övermått, och smulgråten bekväm.)

Sorgen, välanvänd och så odrägligt kännbar
övervintrade hit med frostglitter övervuxet
i ett krasst; men gav ändå ömsint ögontröst…

Har undvarats, länge undvikit omtalas;
att synligt framträda övertydligt; älskas…

I dessa sedan länge klippta band; övertydligt kvästa åren
inne i de oförlåtliga levnadsårsärren,
är det mig kärvänligt menat att endast döden kan bota kvalen



Nu. Lurad slösa livet på slösande eftertankar,
övermanna odelat lidande rågat med osmak
i denna tragiskt felnärda, obotliga tillvaro


Erkänner mig.


Har ansträngt tillkämpat mig min frihet.


Till dig.