Tornsvalorna är tillbaka
i deras flygning på en knivsegg.
I skymningen tittar vi på dem
och känner frid.
Deras nåd tar vi
som en bekräftelse.
Våra tornsvalor är tillbaka, säger vi
och rör oss nu till oron.
Men deras nåd överlever den.
Vilka som än var våra orosandar
får nu rygga tillbaka.
Och det gör ont att röra vid dig
med den där fjädervingen.
Vems kärlek, min kärlek?
i mina händer ikväll.
Vems vårvindar blåser igen
i hårets knut?
Vår kärlek är hemsökt;
våra tornsvalor återvänder.