I Skutskär i Norduppland fanns ett bostadsområde som hette Svarthamn. Alldeles i närheten av badplatsen Sandbankarna.

Tre eller fyra stora träkåkar.

Där bodde, sade man, turkar.

Vid ett tillfälle såg jag en turkisk flicka, kanske i min egen ålder. Det där kunde jag inte släppa. Jag var fascinerad. Så fascinerad att jag började fantisera ihop en historia om Hassan.

Hassan var en imaginär vän som bodde i en av träkåkarna. Troligen den där jag sett flickan. 

Jag började berätta för mina kamrater om Hassan, om hur jag besökt honom i hans hem o s v. 

Jag har alltid varit ärlig, men detta var alltigenom fiktivt. Och när jag lät täckelset falla blev en av kamraterna väldigt besviken. 

Turkiet var något väldigt exotiskt i Sverige på den tiden (sjuttiotalet). I alla fall där vi bodde (Älvkarleby kommun). 

Det skulle dröja några år innan jag blev bekant med Nuran och Erol. Men de fanns och finns på riktigt.

LARZ GUSTAFSSON 25/9 2023

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1709545