Alla hjärtans dag är ett hån för den oönskade
och ett skämt för alla i ett förhållande
för dem vet, vet vilka små hemska människor det är
som försöker finns i ett samliv.
Alla jävla kompromisser, allt tjafs och tjöt.
Alla bråk. Bråk kan uppstå när som helst, hur som helst och om vad som helst.
Om du inte är beredd på det, då är inte förhållande något för dig.
Du kanske har en skit dag, och bara vill komma hem, så du kan slappna av,
och du kommer precis innan för dörren, hinner börja tänka ”äntligen” och från ingenstans, kommer en argumentation, som leder till bråk, skrik, och du blir så jävla förbannad att du inte vet vem du är längre eller är kapabel till.
Och visst finns det fina stunder, absolut. Men jag har upptäckt att jag är kapabel till skapa fina stunder själv, eller när man är ute och dricker och skjuter lite skitsnack med andra runt omkring, och jag har också insett, mot hur mycket ett förhållande faktiskt kostar än, så är det mer värt än vad som låter möjligt.
Mitt stora problem är att jag älskar att vara fri, fri att göra dit och fri att göra dat. Och de finns liksom inte i ett förhållande, alla ens önskningar flyter genom en sil av vad den här andra människan tolererar eller inte, innan det ens blir något som kanske blir av. Sedan så skall den få plats någonstans mellan redan bestämda planer osv.
Jag ångrar att jag vet hur ett förhållande med det andra könet är, de va så mycket finnare och bättre när jag inte visste, de va så rent och sant. Och jag kände då, att jag aldrig skulle bli bra nog för att matcha det, sicken nitlott man gick på. De kunde inte vara längre ifrån sanningen alltså.
Vad då jag va inte fin nog för att hela tiden höra klagomål, bli fräst åt för minsta lilla grej, samtidigt som jag måste hela tiden svälja allt vad jag är? Hahaha, ibland är okunskap en förmildrande omständighet. Och sanningens fula öga är det inte många som har mage nog att titta på.
Alla hjärtans dag är till för sådana som tror på Hollywood filmen, som inte vet vad ett förhållande är. Det är att trösta någon som man hatar, för hon är egentligen en god person innerst inne, men hon har problem som hon inte kan överkomma och det gör henne oumbärlig att vara runt. Du tröstar henne trots att du egentligen helst är någon annanstans.
Ett förhållande är någon som man håller kort och saklig ton med hela tiden, nästan som om man vore i det militära för går man utanför det så finns risken att det rinner ut i ett storskaligt bråk.
Ett förhållande är att sitta och lyssna på den man älskar(de) säga att hon vantrivs så mycket att hon vill dö, eller flytta, eller någonting annat än det som finns här. Och klappa dennes panna och säga jag vet, svälja allt. Sitta helt tömd och bara stirra in i tomma intet.
”vad gör du?”
”va inget”
”kom igen nu vi har massa att göra, vi har inte tid för att du ska såsa hela dagen”
Ironiskt tänker jag, då jag va uppe kl 06 och hon gick upp kl 12, men tar man upp det… då blir det bråk igen, och hon börjar gråta igen, och ”hur vågar jag ens anklaga henne igen”
Jo men det är fint de, ser du förhållanden, så det ska ju självklart belysas. Alla hjärtans dag har ingenting att göra med att sälja blommor, chokladaskar, lotter samt restaurangbesök och har allt att göra med att belysa hur ”fin” kärleken är.
Kärleken kan vara fin, oftast är den det i början. Men en skingras snabbt av verkligheten. Verkligheten om två individers och deras mentala problem och deras viljor.
Kärleken är som en bra utekväll, några få gyllene timmar och en och en halv dag av bakfylla, skakningar, illamående, matthet, uttorkad, uttråkad, du är förstörd och själen darrar.
Ett förhållande är att få den man älskar att brista ut i tårar, gråta hysteriskt, och känna sig konstigt kall och stum inför det. Men ändå sitta där inte säga mycket men hålla om lite som att säga så så…
Ett förhållande är att samla på sig så mycket skit från en annan person att man bara vill brista, sitta full och löjliga sig, men man tvingas samla ihop det sista av en, och gå i butiker, lyssna på mer gnäll och förgiftade tankar, och ”vad tycker du om den?” och vad ”tycker du om det?” men jag tycker inte någonting om någonting. Jag tycker ingenting längre.
Det är vad ett förhållande är för mig.
Det eller så är man med någon man inte gillar, för att denna är snäll. Och då är man den som ger den personen skiten i stället. Man är den som hela tiden ballar ur. Den som säger saker som ”älskar inte dig, jag är bara med dig för du är snäll” och man är den som sparkar på den kärleken i den andra personen, för att se hur sann den va, och innerst inne, bli av med den.
Alla säger att dem vill bli älskade.
Det vill inte jag bli.
Det finns mer frihet och skönhet i anonymitet.
”Alla hjärtans dag” av alla lögner vi tror på, de är en av dem värsta.
Om kärleken är bra, så är det mest en slump säger ja...