Vi som en gång sprang runt på små ben har växt upp och slutade i samma veva tro på tandfen, jultomten och påskharen. Men varför är det då så svårt- för många utav oss numera vuxna människor - att sluta tro på sagan om att det går att döda någon, som inte vill dö för oss, på ett humant sätt?

Undra ifall vårdnadshavare berättar för sina små barn kopplingen mellan Nalle Puhs lilla kompis Nasse och julskinkan, som kommer serveras på julafton? Eller om verklighetens Hitta Nemos och Mamma Mu & Kråkans öde?

Hur många mammor eller pappor kommer beröra det faktum att i verkligheten vill en del föräldrar hellre dra ut i skogen med barnen för att samla poäng beroende vilket disneykaraktär en lyckats fälla, än att vara hemma och tittar på Disneydags och Bolibompa…

Men se upp! Inte bara Stora Stygga Vargen utan även Rödluvan ligger risigt till när jaktgeväret är laddat!

Nalle Puh, Bambi, Kalle Anka och även småttingarnas Piff & Puff, är princip i ständig fara, totalt rättslösa, fast människor hävdar att vilda djur är fria och därmed mer humant att döda för föda och dylikt.

På julafton kommer vårdnadshavarna få en dikt deras lilla barn skrivit nästan själv:

”Hjälpa skjuta björnen i skogen. Pang pang pappa, mamma titta titta! Björnen ramlade ner på marken… sover den?

Skära upp björnens buk och se dess innehåll välla ut, blodet flödar. Oj så mycket!

Dags att gå hem och göra sig iordning för natten. Läsa saga om Bambi…Dumma jägare dödade Bambis mamma!!!!!!

Byta blöja och nappen i. Glöm ej nattlampan tänd mamma, pappa! Läskigt med skuggor på väggen och monster i garderoben.

Imorgon jamjam gott. Älgstek från frysen och sen se Björnbröder, med älgarna Rutt och Tuke!

Efter lunch en tur i båten, eller meta fisk.
Oh så skoj att vara i skogen.

Godnatt och sov gott.
Hoppas tomten ger mig hundvalp i år!”