Tänk om vi levde i den bästa av världar.

Ptja, tänk vad du vill men nu gör vi inte det.

Det är liksom inte Erland Josephsson
du möter i krogkön, på gatan 04.00.

Du möter påtända tjackpundare.
Du möter halvanalfabeter till våldsverkare.
Du möter gäng, langare, steroidstinna busar.
Du möter maktmissbrukande vakter och dårar.
Du möter packade huliganer.

Det är liksom inte värdegrundskurs
med Farbror Barbro där ute.

Vända andra kinden till?
Ptja, gillar du frakturer så.
Eller att bli knockad.

Vad ska man göra när ens damsällskap
hotas fysiskt, börja sjunga blinka lilla stjärna?

Det bästa är förstås om det går att avstyra en situation.
Kväva en våldsspiral i dess linda. Använda psykologi.
Syna en situation pragmatiskt utan affekt. Deeskalera.

Det gör man inte genom att vädja, vackla, fega.
Det gör man med stadig blick och lugna rörelser.

Varggrinet har funkat.
Varggrinet har ingenting med pacifism
att göra. Snarare den absoluta motsatsen.
Ändå kan dess verkan vara pacificerande.
Kan inte skådespela fram varggrinet.
Kan inte lära ut varggrinet.
Varggrinet kan bara uppstå naturligt.