invid en sorgsen själs gestalt
en glömd tonslinga sjunger ut
markens jordesånger tusenfalt 
bjuder all kraft helt utan slut 

en vindils smekning evigt susa
storm bedarrar och själ får ro
se hur barnet i ro där snusa 
oron förbytts till ljus och tro 

minns vi någons övertygelse om ödet
eller pusselbiten som försvann en gång
självbestämmandet erövrar kraft i jaget 
kvar blir den otämjbara livsglädjens sång 

oron surfar bort på sin sorgevåg 
kvar blir värme i famnens fång
hjärtat jublar över stöd i skapandet av livet 
än en dag skall bli till - Det var en gång...