Jag är rädd - sa pojken

Jag med - sa den äldre

Är du också rädd? Du är ju så modig hela tiden. - sa pojken

Den äldre sträckte fram sin hand mot skogens alla träd:

Vad tror du träden känner när stormen kommer? - frågade den äldre

Pojken stod en stund och tänkte innan han ryckte på axlarna.

Jag tror - fortsatte den äldre. Att träden känner sig rädda därför att stormen kommer greppa tag och böja dem, försöka bryta dem itu och slita upp dem från marken.

Den äldre böjde sig ner och la sin hand mot ett träd.

Men trädet vet också att med tiden har den blivit större och starkare, dess rötter vuxit och spridit ut sig och gjort de stabil. Och precis som oss - sa den äldre och ställde sig upp och gick fram till pojken som stod med en stor funderande blick. Den äldre la sina händer på pojkens axlar och fortsatte:

Som oss människor har vi med tiden fått erfarenheter. Så när stormen kommer och jag börjar känna mig rädd, då kan jag luta mig tillbaka mot mina erfarenheter, mina misstag och lärdomar, mina styrkor och svagheter, och möta stormen. Därför att, rädsla är inte motsatt mot att vara modig. Rädsla är en påminnelse av att vi alla har könslor, styrkor och svagheter, som vi kan använda oss av.

Den äldre tog bort sina händer från pojken, tog fram sina redskap från ryggsäcken och började göra sitt vanliga, goda jasmin-te.