Åren går på gamla och nya sår.


Tiden sliter sönder allt värdefullt alltmedan de stora illusionerna förnedrar och dödar. Ingen undrar över någonting.

Du är tvingad till självförsvar i en tragikomiskt narcissistisk värld. Du är ett offer och kan inget annat än att vara fel; tills du utnyttjats klart och dödats.


(Du läser mina tankar så väl. Du känner mig i mitt inre. Skäms.)


Tänker inkassera alla era skulder.

Lägg all din smutsiga kärlek; som bara är rubbat hat, i kölden nere hos Hel tills inget finns kvar av din orenhet. Du vet att du är värdelös, men du vill bara inte höra det och bli purken. Men, här får du en nypa förståelse att leva på:

Du kan manipulera mig med dina inbillningar.


Du lurar mig och jag anar ingenting.



Ingenting.