Mina rädslor är ett land
utan horisont
Min ångest är kärleken
till mina egna steg på
en mark utan onödiga gropar

Glädjen är att gå barfota på
min egen mörka strand av
Vete och majs som ett bevis
på ett biologisk behov av
förvåning mellan jorden och
himmelen

Vinden är min bergstopp
känslan av frihet är mitt rop
Ett land som doftar kaffe
I varje brant väg och enkla
förhållanden var min barndom

©E Nordin