tyst vid min sida 

osynlig för blotta ögat

närvarande i min känsla

att Du gick vid min sida

Du som en gång visade vägen

men jag var vilsen och skör

troget har Du följt mig genom livet

tröstat och baddat mina sår

vårdat min ärrade själ

jag förmådde intet strida

för min rätt som människa

Du stannade ändå

fullföljde ditt uppdrag

att rädda mig själv och min själ

Du gav inte upp

när hopplösheten mig hemsökte

när tårarna skymde min sikt

Du som gav mig hoppet åter

om tron på en mänsklig värld

att även jag dög

en ynklig varelse som jag

var värd att älska

för den jag är

Du bar offerkoftan för att skydda mig

från att ta farväl

Du var den som räddade mig

Din barmhärtighet var oändlig

gav mig styrkan att åter leva

jag tackar Dig av hela mitt hjärta

min skuld kan jag aldrig betala

ej förlåtas för heller

men jag känner vördnad för det stora

i det som kallas Livet

 jag har fått en chans

en chans att gottgöra det jag felat

kan aldrig nog tacka Dig