jag går förbi det lugna vattnet
nere vid Skuespilhuset
de välfyllda promenadstråken i Nyhavn
stjärnorna äter Köpenhamn långsamt
det virvlande vintermörkret
tynger ner staden
gravitationen får människorna
och byggnaderna att kröka sig
vid Sortedam rör sig människorna
ner i tunnlarna
Hanzo är fullt med folk
mest unga människor
i svarta kläder
som äter bao med friterad kyckling 
i mitt glas skummar ölen som en sol
Köpenhamn är en stelnad
stenmassa under stjärnorna
orörligt, med sitt sköna
arkitektoniska ansikte
jag som en resenär
rör jag vid henne under ett par timmar
en gammal vän jag talar tyst med
när jag går längs butiksstråken
på Købmagergade
Köpenhamn så avlägset
och provinsiellt
men ändå en av
de vackraste städerna
att andas i