du bara är
du just så
strålar
skvalpar ut tsunamissar
dem jag drunknar i
ett flertal gånger per minut
revbenen
och
lite innanför
precis där
är det fullt
flytande cement
på väg ner
ut genom fötterna
hela jag
jag rinner med
varenda cell
fäller tår
just när ja ser
dig
alltså alltid
i mitt huvud
ser dig
le
onåbar le
det
låter allt det där
det som försöker vara
något slags jag
stelna
sjunka
genom marken
samtidigt
jag sitter kvar
okapabel att förstå
hur det kan gå
så
nu
senare
timmar
månader
årtionden
senare
har jag
segflödat färdigt
runnit ut
kan jag
resa mig
påbörja något slags liv
i revbenen
och innanför
kliar ärren
efter brännsår
ditt leende
jag aldrig ens
rörde
vid