Ej heller det omkullvälta
har någon plats i vårt
hjärta

Ändå bebor de oss
med sin ihålighet

Ett misslyckande?
som trots allt kan
lämna plats

Åt någonting annat

Om livet vore fullt
av lyckoträffar

Hur lycklig i all sin
perfekta slentrian
vore man väl då?

Vi är inte kristallklart
gnistrande o hårda
som diamant

Vi är fyllda av ihåligheten
Där emellan har vi
chans att mötas

Och äkta känslor
slå rot en stund


Även utanför en
syntetisk cyber
elektronisk upp
levelse värld

Så sök vår egen
längtan

kanske kan den finnas
inuti
en annan människas
oinfyllda Rymd?