Livet gör med mig
lite som det behagar
jag vänder mina blad
ett i sänder

minns gläds glömmer
och beklagar
och fäller en tår ibland
för mina fränder

jag lägger rosor
mellan tvenne blad
i livets bok
närmast hjärtat åt

och skriver minnen
med längtans blod
kan nog hända ibland
med förbjudna ord

men

för den väg jag kom
finns en som leder åter
så krokig ibland
att jag undrar vart den bär

och förvånad blir jag nog
om vår herre förlåter
alla vägval jag har gjort
den tid jag vistats här

varför sörja

av jord är jag kommen
vad annat kan jag bli
än blott en nypa mull
och gräs så småningom

så en dag i livets virrvarr
när döden drar förbi
ska jag ge mig av
lika tomhänt som jag kom :)