Redan medlem?
Logga in
9feb24
ibland blir jag trött på lögnen/konsten, en djup uppgivenhet skälver inom mig, en intensiv hetta av ingenting ansätter min själ, lögnen är som en hypnotisk oljemålning av en härdsmälta, men den förflyktigas stundtals, blir viktlös, svävar ut i tomrummet framför mig som menlöst damm, ibland imploderar konsten/lögnen, som om den inte fanns, en skugga, tomhet, tröttsamhet, ibland finns inte orken, trycket, att upprätthålla något, att träda in i lögnens katedral och illuminera den med sin själ, och jag lever som en insekt,
|
Nästa text
Föregående Androiden
Senast publicerade
glorian smälter som olja MAGDALENA ANDERSSON SITTER I MÖTE MED PARTISTYRELSEN VI SKA ÄTA MIDDAG MED CHEFSIDEOLOGEN IKVÄLL en skugga står bland ruinerna och söker sin människa en cancerblomma faller skönt inuti konstverkets själ DET ÄR SÅ KLINISKT DET VAR MÖRKT OCH FUKTIGT I RUMMET jag vaknar till en förgylld megafon Se alla |