... pågår det där 
som benämns livet
någon annanstans likförbannat ...

Försöker få kontakt
med något litet spår
som kan visa på 
och ge mig en antydan
om vart det är det pågår ...

Likväl jag stundom
tänker lite som så
att livet som jag söker finna
är som skogen man inte ser
på grund av alla träd ...

- Vet ju någonstans inom mig
att livet 
är det som pågår
år efter år efter år
som jag genomlevt
och fort jämt genomgår ...

Men det finns perioder
då jag känner inom hela mig
att det är som om livet i sig
på något sätt exkluderat mig
och låter mig sitta vid ringside
för att kort och gott
få nöja mig med 
att titta på emedan 
livet helt utan min medverkan
tillsammans med tiden pågår ...

Samtidigt vet jag jämväl
att när jag möter dig
som är ämnad för mig
så känns det åter som
om livet leker med mig ...

... Och då är den där känslan
som stundom uppstår 
då tiden i ensamhet lite för länge pågår
en sådan känsla som 
bara drabbar alla andra utom mig ...

Fy f-n vad jag saknar dig!

Ty du fattas mig ...

... Om inte annat
så kan du väl lik förbannat
komma och sätta dig 
här vid ringside
så där lite alldeles
nära, tätt intill mig ...

______________________________
Tidigare publicerad här i september 2013