Handen på armen var sval,
tystnaden var inte påträngande.
I rummet tar flugan plats,
tidvis irriterande , men dansant.

Solen , den sköna , låg på genom fönstret,
dess värme sprider sig i rummet.

Fortfarande älskar vi varandra,
inget är för givet.
Vi skänker en tacksamhetens lov för alla dessa år.

Erfarenheten bär vi med oss,
i kroppen som visar sina årsringar.
Med barn och barnbarn som en god rätt,
inget är för givet,
vi skänker en tacksamhetens lov.