https://www.msn.com/sv-se/noje/kungligt/victoria-och-kungens-stora-svek-under-p%C3%A5sken-f%C3%A5r-folk-att-rasa/ar-BB1kOxUx?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=d2168ee09b754fffa50a0032700c5bd5&ei=29

I vårens sköna skrud, på kunglig fest, Där Vitterhetsakademin samlas stolt, Silvia, tyst och orolig, ställde in sin gäst, En svekets skugga över glädjen rullar bort.

Kungaparet, en gång så starkt förenat, Nu skiljs de åt, som vågorna vid strand, I tystnad, blickar sammanbitna, de står, Och kylan i deras ögon, som is, är kännbar.

Victoria, kronprinsessan, bär bördan tung, Med Daniel vid sin sida, allvarligt och sträng, De möter franske presidenten, en främmande tung, Spekulationer spirar, rykten i vinden häng.

Men i det kungliga skenet, där hemligheter gror, Silvia, tyst och orolig, bär sitt svekets ok, För vad är kärlek, om inte ärlighetens spår? I vårens sköna skrud, en kunglig tragedi, vi tok.

Låt oss väva sonetter, ord av sorg och smärta, Om kungens svek och Victorias tysta hjärta.

***

Victoria and the King's Great Betrayal

In the beautiful springtime, at a royal feast, Where the Academy of Wits gathers proudly, Silvia, silent and worried, set her guest in, A shadow of betrayal over the joy rolls away.

The royal couple, once so strongly united, Now they are separated, like the waves at the shore, In silence, eyes locked, they stand, And the cold in their eyes, like ice, is palpable.

Victoria, the crown princess, carries the burden heavy, With Daniel at her side, serious and stern, They meet the French president, a foreign heavy, Speculations sprout, rumors hang in the wind.

But in the royal semblance, where secrets grow, Silvia, silent and troubled, bears the yoke of her betrayal, For what is love, if not the traces of honesty? In the beautiful springtime, a royal tragedy, we took.

Let us weave sonnets, words of sorrow and pain, Of the king's betrayal and Victoria's silent heart.