'Jag är lika dum som du ser ut...', svarade Anton den
formliga buse vilken han såg tända eld på en bil mitt
i mörka natten någonstans utanför Armbåga den där
natten då det hände, veckan innan Maria rymde fältet.

Det var bra att kunna ha en händelse att hänga upp
en annan händelseutveckling på för att som göra den
trovärdig till att faktiskt kunna som placeras i mera
rumtiden om en säger så.

Anton var ute och nattvandrade som vanligt den natten
och som han sade till en tjänsteman i blått senare, var
det inte bara becksvart eller kolmörkt, det var nog såväl
skitmörkt som även nersvart.

Och då hade mannen i mörkblå klädsel frågat honom hur
han kunde se något alls i det mörkret. Hade Anton svarat
att den döde visade honom vägen och sedan när pyromanen
tände på, blev det ju ljust.

Inte precis lika ljust som mitt på dagen i och för sig, eftersom
det var på natten då det inte bara är mörkt som det brukar
vara på natten, utan det var 'jättemörkt'. Hur någon som var
död kunde visa vägen, frågade mannen i blått Anton den där
dagen efter .

Anton svarade då att det var innan den döde blev skjuten av
någon med ett vapen, en armborst troligen för det fanns inga
hylsor på marken, även om Anton inte sökt specifikt efter
sådana tingestar.

Det hade kunnat vara svårt att se dem då det blev mörkt som i
en stängd garderob då gossen med tänd ficklampa föll och fick
lampan slocknade då den sakta som i slow motion fåtts att ta
mark där och då.

Den tändande gossen hade gjort någonting med bilen då Anton
kom förbi och såg en dunk med farlig vätska hällas över bilen,
en ofärgad vätska som nog inte var vatten. Någonting antändes
och sedan tog det en bra stund innan boooomen kom.

Men oj vad det smällde sedan och natten 'nästan blev ljus som
vid dagtid, omkring klockan ett och fyrtiosju trodde Anton sig
veta. Han tyckte att det kändes bra att nämna en specifik tid,
även om han saknade armbandsur och feleton.

Det största felet med just sådana tingestar förr var just att de
saknade mätare för förfluten nysstid. Men fördelen var med
sådana tingestar att de gick att ringa med och att det aldrig var
upptaget de gånger som Anton hörde i andra änden att det var

nog fel nummer som han slagit för att komma fram till någon
i stil med just Maria. Han och Jocke som den döde hette precis
innan han blivit skjuten och fortfarande gått att tala med och
berätta om Maria och hennes beslut att lämna Armbåga och fly
fältet.

Senare då hon gjort just en sådan som handling och någon frågat
om henne och inte fått annat än oprecisa svar och verkat som
förväntas återkomma i ärendet fortfarande. Bara att ingen sett
till henne sedan den där ödesmättade dagen då det där hände

som var veckan efter att natten förvandlats som till nästa dag
eller kanske som dagen innan. Men ibland regnade det ett litet
dugg och ibland då regnet stod som spön i backen och det var
kul i hård vind som kallades blåst så kunde det vara till och från

i dagar berättades det förr och det var på den gamla goda tiden.
Förr i tiden berättades det gärna om i den mera nutida moderna
tiden att förr när det var just moderna tider så kunde någon tro
sig veta att berätta just om hur det var innan den ens fanns till.