Nu är det bara 20 dagar kvar
tills jag ska springa min sedvanliga halvmara.
Jag har tränat.
Jag har sprungit flera gånger i veckan.
Är det här min hobby ?

När jag springer brukar jag fantisera
att mamma och Gunde Svan väntar
bakom nästa kurva eller krön
eller uppförsbacke
eller raksträcka
och att en mysing jag känner
står i målet
med blommor
och iklädd det jag älskar allra mest.

Hon vet hur pervers jag är
och vilken min skönaste fetisch är.
Alltså att jag är en rädd typ.
Kåt, snabb men rädd.

Hon vet också att en dag
klär jag av henne
och frågar om hon vill åka till månen med mig.

Såna saker tänker jag på
när jag svettas
utan att flåsa
bara andas
som om jag vore ute och gick
på en annan planet
där man får vara precis den man vill
när man vill
hur länge man vill.

Efter 21,1 km
är drömmen död.

Fy fan
va skönt !

eller

Fy fan
vilket helvete !

Sicken hobby !

Vad gör man inte för att orka fortsätta leva
när man tvingades bli
en långdistansare...