Ligger i sängen.
Täcket tynger mig.
Mjukt och i slow motion
sjunker jag längre och längre ner.
Jag slukas av det mjuka, varma,
tuggas och sedan sväljs.

Drömlöst glider jag runt
i nattens formlösa värld.
Automatiskt fylls bränsle på
i de förbrukade lagren.
Inväntande det första ljuset.

Väcks av en gäll signal,
pockande, envis och ilsken.
Simmar, törstande efter syre,
uppåt, uppåt och äntligen,
når ytan och andas morgonluft.
Cirkeln har slutits,
en ny dag väntar.