Vitsippornas leenden värmer din själ
Människor är galna och de vet om det. De vet bara inte hur de ska ta sig ur det. Hela livet, jaget, samhället och världen är ett trassel i huvudet som inte går att reda ut. På jobbet måste man se välmående ut så att man kan vara effektiv och hänga med i det omänskliga tempot. Man tvingas att ljuga både för sig själv och för andra. Man är bara en kugge i ett kärlekslöst maskineri. Så kommer den satans förödande sömnlösheten och de obehagliga rösterna. Du måste sakta ned säger de. Din motor har börjat gå sönder. All glädje är borta men man måste ju arbeta för att kunna betala hyran och maten. Man sätter på sig den vuxna ansvarstagande masken. Bara några år kvar till pensionen. Neddragningar på jobbet. De jävla fascistoida cheferna som har pressen på sig från sina chefer. Företaget måste gå med mer vinst. Stressen som har blivit en folksjukdom. Man skulle vilja döda någon. Sömnlösheten. Adrenalinet som pumpar klockan tre på natten och stirrar upp i taket och man konstaterar att man inte har något riktigt liv och det är likadant för ens fru som jobbar inom omsorgen. Den desperata sorgen över att befinna sig i en konstant nödsituation och det är ingen som orkar bry sig för de har nog upp med sin skit.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 30 gånger Publicerad 2024-04-30 21:50
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |