I våra hjärtans labyrint vandrar vi felaktigt företagande inriktad,affärer som vanligt. 

-Vi letar efter kärlek på de värsta platserna och när bubblan spricker finner vi oss främlingar i våra egna kroppar i våra egna liv, främlingar från oss, främlingar från den bredvid oss.
Var är mannen du blev kär i?
Ingenstans för att du blev kär i dina egna projektioner, inte i mannen själv, inte i vad han är. Om du projicerar till en giftig man känslor av respekt - kärlek, dessa känslor som denna giftiga man/kvinna inte kan och inte kan ge dig, så bli inte förvånad när du inser att du levde en illusion av kärlek och blev kär genom dina egna projektioner .

I våra hjärtans labyrint vandrar vi, Söker kärlek i skuggade hörn, gömda platser. Bubblan av våra illusioner sväller, bräcklig, Tills den spricker och lämnar oss främlingar inom oss själva.

Var är mannen du blev kär i? Ingenstans, min kära, för du älskade inte honom, utan hägring av dina egna önskningar, projicerad på hans defekta duk.

Han var bara ett kärl, en reflektion, En duk för dina förhoppningar och drömmar, Ändå kunde han inte vara vad du sökte, Ty han var bunden av sina egna begränsningar.

Toxiciteten sipprade genom springorna, Förgiftade brunnen av din tillgivenhet, Och du drack, ovetande, Tills smaken blev bitter på din tunga.

Så bli inte förvånad, min vän, När slöjan lyfter, avslöjar sanningen, Och du finner dig själv på drift, I ett hav av krossade illusioner.

Kärlek, sann och osmyckad, föds inte av projektioner, utan av att se den andre som de är, Och älska dem fortfarande, brister och allt.

Resan är mödosam, vägen osäker, Men kanske i vraket av dina illusioner, hittar du en mer verklig kärlek, En kärlek som blommar inifrån, inte utan. ??