väcker mig ur sömnen
vädrar gryningen
känner vittringen av orättvisor
tassen fäller ut sina klor
river trädens ryggar
så de böjer sig krumma
sänker sitt ansikte mot jorden

Ingen får trampa på dig
ge oss klaraste källvatten
och inte förtalets grumliga

vi viker gamla sedlar och låter
de döda betala, torkar mattor
och gräver efter sandkorn
bergen ser vi inte
Hundar mimar slagord
och räknar veck efter alla offer
är det inte så
orättvisan är den naknes färdkost
under Golgatavandringen