I varje land, en skog så grön,
Där torrhet möts av livets ström.
Olika träd, i samma mark,
De delar sol och regnets ark.

Trots olikhet i lövens dans,
De strävar uppåt, tar sin chans.
I mångfaldens stora kör,
En symfoni som himlen hör.

Sten Wiking, han ger "läxor" ut,
I historiens långa, vindlande rut.
För Fröken Solana, sanningens ljus,
Ett fönster öppnas, utan brus.

Låt oss ej så osämja så,
Bland folk och nationer, långt härifrå.
I symbios, vi sammanvävs,
Vår mänsklighet, den ständigt prövas.

Så lär av skogen, ta dess hand,
Olikheter kan berika vårt land.
Med rötter djupa, grenar breda,
Vi bygger broar, där fördomar seda.