det omsluter, träden, skogsdunklet
natten
det mörka rådjuret
med tre lysande ögon i sitt ansikte
den mörka materian omsluter
jag vet inte om det lyser
jag älskar fiktioner
inget är verkligare än fiktioner
det är natt
och skogsmörkret omsluter
det finns inget i det
den mörka materian
strålar
som en dikt
eller om det är ett rådjur vid skogsbrynet
vänder sina lysande ögon
ut mot natten 
jag kan inte skriva fram dig
eller någon annan
denna skog är slutet
det finns delar, fabriceringar
av mig själv finns i träden,
mina ögon hänger i träden, det finns
mörka fåglar på grenarna
det är himmelskt
det strålar inte som en dikt
eller om det är något annat
en ljusare hud
ett krematorium
krematoriet
är bara en skönare sång
en minneslund
mina kroppsdelar
lyser under mossan
jag vet inte om det är fiktivt
om denna skog är fiktiv
eller om rymden är komisk
det finns byggnader i skogen
jag tror att det finns byggnader
och vägar i skogen
jag tror inte att de strålar
jag kan inte se skeletten sväva ovanför husen
det döljer sig något annat, vita linjer
kring deras kroppar
det döljer sig något annat
en strängt dragen krets
kring deras kroppar
en strängt dragen krets lyser
i skogen
och deras skor ligger i högar
jag vet att det är deras skor
jag tror att mitt ansikte
är plastiskt
att det är av en annan form
det är en annan form
än vad det var igår
det avbildar sig
till spindlar
mitt ansikte är en spindel
eller en annan slags kropp
jag tror att spindeln brinner
det är skog
och mörkret
är ett valv
ett tak
natten är en kyrka över trädens toppar
jag kan inte se några människor i fönsterna
jag vill forma ditt skelett
jag vill göra om ditt skelett
ditt skelett är plastiskt
böjbart som ljus
jag ska bygga ett hus av ditt skelett
det finns inga vägar ut ur den här skogen
jag ska bygga ett hus av ditt skelett
jag tror att det lyser
jag tror inte att jag är fiktiv
det är bara en tidsfråga innan det är ett faktum
man tänder lampor där ljuset går vilse