De tysta ekona.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/B0J1J9/elever-larmade-om-gympalararens-nakengympa-redan-for-20-ar-sedan

I lärdomens helgade salar, Där oskuld och tillit bör frodas, En skugga dansade på väggarna, En viskad hemlighet, knappt levande.

Gymmet ringde av skratt, Unga hjärtan rasade, kroppar rörde sig, Men gömd bakom normalitetens ridå, Ett mörker låg, en vriden hängivenhet.

Gympaläraren, en auktoritet, Klädd i respektabilitet och år av tjänst, Ändå rymmer hans ögon hemligheter, en hunger, En lust efter förbjudna blickar, en pervers vridning.

År efter år talade flickorna, deras röster darrade, deras mod prövades, Men väktarna av deras säkerhet, Blundar, deras plikt arresterades.

"Hans tomma gympass", viskade de, "hans tappade ögon, hans invasiva blick," Ändå absorberade väggarna deras rop, och sanningen förblev instängd i en labyrint.

Sara, Maria och otaliga andra, Deras böner förlorade i likgiltighetens labyrint, Det idylliska gymmet förvandlades till ett rum, Där utsatthet mötte illvilja.

Och så, åren rullade på, fortsatte rovdjuret sin oheliga dans, Medan ekon av brutet förtroende, dog i den kalla, oförlåtande vidden.

Men nu kommer sanningen fram, orubblig, Ett decennium av tystnad krossades äntligen, Mannen som gömde sig bakom gymnastiksalens dörr, Avslöjad, vridna begär avslöjade.

I minnets tysta hörn stiger ännu en gång Flickornas röster, Deras mod, deras smärta, deras uthållighet, Ett bevis på styrkan de bar.

Må rättvisa finna sin väg genom skuggorna, Må ekon av deras sanning höras, För varje tyst rop, varje stulen oskuld, Förtjänar en räkning, ett läkande ord.