cynism är så vackert
vi bör beveka oss inför döden
klä oss i dess ljusa tyger
och sitta i dunkla rum
måla romantikens blommor
i färger av cancer
som cyniska barn från underjorden stiger
upp i ljuset bland 10 000 prismor
och bygga en nivellerande
subatomär atombomb
av 10 00 prismor  
och låta den sprida
sitt hyperintensiva sken
över romantikens änglar
och gudar 
och vi skingras som cynismens barn över det
öppna kalfjället
med blommor av cancer i håret  
en ny gryning lägrar sig över landskapet
och en rosa hjärna i en glaskub
fylld med formaldehyd  
uppställd på kargt högland
är den sista poeten  
kvar på denna jord