jag låg med morfindropp
och tittade på lasse brandebys serie
rena rama rolf 
jag hade den på dvd
det var så skönt med morfindroppet
och att ha något att titta på
jag kände mig efemär som en dikt
en annan slags villfarelse
som det ljusa återskenet av
caravaggios aska
jag vägde knappt 60 kilo
morfinet lindrade det värsta
jag hade inget hår 
jag hade lasse brandeby
det var så vackert
jag grät en skvätt ibland