Varför dras jag så till dig?
Är det för att din energi faller som vatten, som tungt regn?
Dina kyssar som honungsgodis, mitt hjärta slår så!
Varför är dina axlar som skogiga berg, dina bröst, din hud luktar pepparminttvål?
Jag är så ensam när jag är med dig, det är därför du känns som hemma
Jag kommer helt enkelt inte att lämna dig

Spegel i sinnet
Och han satt vid fönstret för evigt,
utan dig
Och han stirrade genom luften,
den var tom
Att förlora var inget som berörde honom,
inget som berörde honom

Murgröna täcker hennes hud
Hon passade inte in i staden,
hon var för vig
Jag har tur som har arvet av ett skogsrå,
arvet av ett skogsrå