Lockar fram mitt lilla jag,
den jag var som liten flicka.
Leker med henne en solig dag,
springer i kapp mot stranden
med ben så kvicka.

Sedan målar vi med vattenfärg,
en sommaräng i gult och grönt.
Den bruna kullen blir ett berg
Solens strålar värmer skönt.

På vägen hem går vi till den port,
där lilla jag bodde förr.
Där skiljs vi åt, och du går bort,
slinker in genom en öppen dörr.

Bakom dörren finns du nu åter,
i mitt varma hjärtas boning.
När du känner dig försummad,
är ledsen och gråter,
får du en tröstande kram
till försoning.