När jag lämnat mitt i kroppen förlorade hem
När jag är skalet som själen lämnat, grå
Jag stilla gå, mitt minne försvunnet, tre år var jag så
Jag letar inte, jag bara går
Men så faller en tår, två, fem
Min livsnerv når man inte, kärlek från ungdomen en gåta
Dimma i sinnet, aldrig klartänkt, jag kan verka som en klump fallande i din dröm
Men i själva verket tar jag alltid det goda hos människor på allvar, inte alls klumpig
Gör mig aldrig tydlig, förblir så,
förblir grå